Finns det något fulare än kulturelit?

Direktblogg från konferensen Litteratur och makt, biografen Skandia, Stockholm:

Är yttrandefriheten hotad? Dagens första panel äntrar podiet.

Dorotea Bromberg vill att kulturdebatten ska vara på riktigt. Hon menar att Sverige stänger gränserna och blir mer slutet. Att allt fler dörrar mot omvärlden stängs. Att fler röster behöver höras. Och att vi borde borde diskutera det mer.

Dagen inleddes av Ludvig Beckman som menar att yttrandefriheten är individens koppling till staten. Rätten att fritt utrycka sig utan censur. Att det bara är staten som kan kränka individen. Han menar att vi borde införa ett ytterligare begrepp - yttrandejämlikhet.

Panelen debatterar vidare. Och aktar sig samtidigt för att bli pladdrig - morgonens tunga inlägg av Sven Lindqvist om att det pladdras för mycket har satt sina spår.

Anders R Olsson pladdrar aldrig. Nu talar han om begrepp och hur det används med olika betydelser. Att yttrandefrihet är ett skydd. I Sverige har vi ingen förhandscensur och man fängslar inte skribenter och författare. Men yttrandeojämlikhet ökar. Alltså friheten för individen. Kontrollen av information är problemet. Vi har fått konstiga lagar; olaga dataintrång till exempel. Vem har hört talas om olaga pappersintrång?

Ingrid Elam ställer en fråga: Kulturen är full av fina ord. Vad skulle krävas av svensk politik för att kulturpolitiken skulle handla om annat om ekonomi och finansiering?

Christer Nylander (FP) menar att vi är för rädda för att prata om kvalitet inom kultur och litteratur. Att vi istället pratar om distributionsfrågor. Att politiker borde våga säga att de gillar opera. Eller litteratur. Att de har annat än väckarklockor på sängbordet.

Esabelle Dingizian (MP) vill gärna föra kulturpolitik och debattera men menar att locket läggs på - att det inte finns någon motpart.

Vi behöver kulturen för att förstå vår omvärld. Christer Nylander menar att vi behöver översätta kvalitetslitteratur från andra länder för att förstå samhället vi lever i.

Aimé Delblanc i publiken efterlyser en kulturelit. Finns det något fulare än kulturelit i Sverige?Varför tycks ingen vilja föra ett fördjupat, intellektuellt samtal? Så som det faktiskt diskuteras i andra europeiska länder.

Dorotea Bromberg talar om mod. Det krävs mod. Även för politiker. Hon har aldrig förstått hur man har fräckheten att organisera idrott och kultur i samma ministär. Kommunal kultur hanteras av idrottskillar. Det påverkar kulturpolitiken.