Det fanns en tid i mitt liv när jag inte ägde något, minst av allt hopp. Det var då jag började drömma om hästar. Frustande vilda hästar, fulla av kraft. Jag behövde kraft. Så jag gjorde mig en häst, av en galge, en bit ståltråd och en tidning. Lite klister också. Och svart färg. Nu har livet ljusnat. Men fortfarande är den en gammal galge som bär mitt hopp.
Premiär för Stafettlunchen!
-
Tisdagen den 17 mars var det premiär för vår första Stafettlunch för såväl
kvinnor som män.
Författare Helena Öberg hälsade välkommen och inledde träffen ...
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar