Jag tror att vishet består i att våga släppa taget och sluta kämpa. Inse att livet formar sig likt en flod som strömmar genom landskapet. Det går inte att stanna upp, allt flyter hela tiden, men om du slutar att kämpa och ängsligt hålla dig fast i utstickande grenar och istället flyter med kommer du vidare, kanske med en eller annan kallsup, men du kommer att flyta och någonstans när du minst anar det når du havet. Samma sak med allt som strömmar genom din hjärna - kämpa inte. Skapa dig en vacker målbild av resans mål så kommer hjärnan att förstå vart du är på väg och låta både medvetna och omedvetna tankar, drömmar och handlingar leda dig dit. Jag tror på att kasta mynt i önskebrunnar. Blunda och önska. Eller sätta upp en bild av Venus på väggen för att kunna längta hela vägen tillbaka till Florens. Tre år tog det, sedan hade jag längs krokiga vägar återvänt, passerat den oändliga kön och stod framför den verkliga tavlan. Venus födelse. Bilden hänger fortfarande kvar på väggen. Som en påminnelse - låt längtan leda dig!
