Minnet av en mur

Istället för att reta mig på jordhögarna som omger mitt hus har jag bestämt mig för att plocka stenar och bygga en mur. Någonstans ska man ju börja. Visserligen har jag tänkt mig en naturtomt. Men jag inser allt mer att naturen behöver tuktas för att vara just natur och inte ogenomträngliga buskage och nässelsnår. Så jag bygger min mur. Sten för sten. Hunden är lycklig. Han hjälper mig gräva och skuttar bredvid skottkärran. Jag tänker på andra murar. Och stenar. Låter dem glida intill varandra. Ser hur de oregelbundna former skapar en helhet. En antydan. Och i mitt inre en mur.