Jag läser Norrtullsligan undrar varför jag, som har läst allt av gubben Strindberg har lyckats svepa förbi Elin Wägner. Boken gavs ut 1908 i en tid då Strindberg bodde i Blå Tornet och varje dag vandrade längs Drottninggatan i sin mörka rock och höga hatt. Det var männens tid. Kvinnornas rösträtt låg fjorton år framåt i tiden. Norrtullsligans kontorsflickor hade en fjärdedel av männens lön och de förväntades bli gifta, försörjda och inrätta sig i ledet vid sidan om sin man. Möjligen är det fler än jag som missat Elin Wägner. På bara några månader har boken sålt i mer än sextusen exemplar. Det innebär att en väldig massa människor går omkring med boken i väskan och tillbringar tid med kontorsflickorna. Jag kommer att tänka på en helt annan kontorsflicka - Astrid Lindgren - som föddes 1907. Kanske kan man bara förstå djupet av revolt hos Pippi Långstrump om man betänker att det också är en bok skriven av en kontorsflicka, som skamligt nog födde sitt första barn alldeles för ung och alldeles väldigt mycket ogift. Jag är övertygad om att Astrid Lindgren kunde sin Elin Wägner och att Pippi Långstrumps mamma i själva verket ingick i den där vilda ligan på Norrtullsgatan innan hon hamnade på sitt moln. Jag tror att hon var en kontorsflicka som log i sin himmel när Pippi envisades med att klara sig själv och vägrade bli omhändertagen, att hon njöt av se sin dotter med egna pengar, ett eget hus och att hon skrattade högt när Pippi bar stora starka karlar på raka armar.
Det sägs att en människa bara är en länk i en enda lång kedja, att man alltid står på sina föregångares axlar. Jag vet inte vem det är jag ska tacka - Elin Wägner eller Pippi Långstrump - för att jag så här ett decennium in på det nya årtusendet kan bo i mitt hus, försörja mig själv och skriva mina böcker. Tror förresten att jag ska låna grannens häst och ställa honom på verandan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar