fredag 27 april 2012

Tant-power sitter inte i kläderna



Om någon skulle ha missat det: tanten har återuppstått. Söder i Stockholm är inte bara landets mest författartäta yta, där finns också tanterna. Unga, slätkindade tjejer med den obligatoriska tantuniformen; kappa, hatt och stadiga skor. De tar väskan på armen, dricker svart kaffe med sju sorters kakor, inreder sina hem med secondhandmöbler från 1953, virkar små dukar och driver upp äkta Mårbackapelargoner på fönsterbänkarna.
Men att vara tant handlar om inställning. En tant är aldrig inställsam. En tant står på sig och låter sig inte hunsas. Min mormor var en äkta tant. Hon var över nittio år gammal och lite stapplig på benen men det bekom henne inte. Jag minns när vi klev ur hissen och möttes av ett gäng hormonstinna tonårskillar som mätte sina krafter genom att trycka upp varandra mot väggen. Utan att tveka motade hon ut dem ur farstun med orden: ”Nej hörrni pojkar, här inne ska ni inte vara och leka. Ut med er nu.” Jag kände ett ögonblick av isande skräck innan de lommade ut och artigt höll upp dörren så att vi kunde passera. Tant-power! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar