Vissa ord blir så utslitna att de förlorar sin mening.

Kan man överhuvudtaget prata om kreativitet? Jag brukar ställa frågan när jag föreläser och gruppen får sedan ägna en stund åt att definiera begreppet. I förra veckan blev den gemensamma defintionen oberänsat, koppla ihop saker på nytt sätt och skapa. Det brukar komma upp liknande ord: Skapande. Nya tankar. Mod. Eller evolution. Och det kanske är vad allt handlar om – att skapa något nytt och livskraftigt. Den egyptiska författarinnan Naval el Sadawi menar att kreativitet är kärlek. Det kanske är sant – ett plus ett blir tre. Kreativitet innefattar ju både förälskelsens rus och födslovåndor.
Edvard de Bono, en av pionjärerna inom kreativitetsforskning talar om provokation, slump och jakt på alternativ.
Kreativitet är att bryta invanda mönster. Och vi behöver många alternativ, många pusselbitar, eller kanske många färger på paletten för att kunna skapa.
En annan definition skulle kunna vara att kreativitet är humor. En invand tankebana som bryts och byter riktning. Skrattet är energikicken som ryms i kreativiteten. Det där som man längtar efter, som är värt allt. Ruset. Så det är kanske kärlek ändå.