Det lönar sig att längta

Jag bor i den yttersta utposten. En plats där skolbussen startar klockan sju varje morgon. En plats dit snön kom på natten till Lucia. En plats dit kylan kom på juldagen. En plats där kölden bet sig fast tills vattnet frös i rören. Det kändes som om vi var ständigt insnöade i månader och att världen utanför låg mycket långt borta. Minns du hur det var? Nyss? När man trodde man läste fel när temperaturen sjönk ner mot trettio grader minus.

Jag började nästan tro att min granne hade rätt, han som alltid lika tjurigt hävdar att han vill fly landet, att det inte är meningen att vi människor ska leva i kyla och mörker. Men så tänkte jag att det är just kylan och mörkret som lär oss längta. För vilka vore vi om det ständigt vore sol och varmt? Om det ständigt vore sommar? Hur skulle vi då veta att all plåga har en gräns? Att lidandet går över? Att efter mörker kommer ljus. För efter vinter kommer vår. Alltid. Just när vi tappat hoppet. Det är just det som är vitsen med våren; att den lär oss att det lönar sig att längta

Just idag är backarna är fulla av vitsippor, blåsippor och humlesurr. Just idag kluckar vattnet. Just idag har björkarna slagit ut. Och min granne har tagit fram sin motorcykel. Just idag är faktiskt vintern slut. Just idag är det vår!

/del av tal, Kvicksunds IP, Valborgsmässoafton 2010