Jag behöver ingen personlig tränare

Det har varit en helg i teknikens tecken. Jag började med att elda upp min matberedare. Eller elda och elda. Snarare ryka ut den. Min syster hade gett mig den briljanta idén att använda den för att baka. Men det kanske finns ett bäst före datum även för motorer. Jag laddade i lite mjöl i taget, fyllde inte för fullt och ändå hann den bara gå i någon minut innan den liksom tröttnade. Jag hann inte ens stänga av den förrän röken bolmade. Den landade snabbt på altanen. Istället övergick jag till degbunke och slev. Det gick bättre.

Jag läste just att Michelle Obama har en personlig tränare som hjälper henne att få snygga överarmar. Jag tror att det räcker att baka. Utan maskiner.

Sedan packade jag upp min nya Iphone. Och tog den här bilden. Nog är det rätt så underbart med teknik ändå? Ett rabarberblad. Och sedan paj. Och påsk.

Det lönar sig att längta

Jag bor i den yttersta utposten. En plats där skolbussen startar klockan sju varje morgon. En plats dit snön kom på natten till Lucia. En plats dit kylan kom på juldagen. En plats där kölden bet sig fast tills vattnet frös i rören. Det kändes som om vi var ständigt insnöade i månader och att världen utanför låg mycket långt borta. Minns du hur det var? Nyss? När man trodde man läste fel när temperaturen sjönk ner mot trettio grader minus.

Jag började nästan tro att min granne hade rätt, han som alltid lika tjurigt hävdar att han vill fly landet, att det inte är meningen att vi människor ska leva i kyla och mörker. Men så tänkte jag att det är just kylan och mörkret som lär oss längta. För vilka vore vi om det ständigt vore sol och varmt? Om det ständigt vore sommar? Hur skulle vi då veta att all plåga har en gräns? Att lidandet går över? Att efter mörker kommer ljus. För efter vinter kommer vår. Alltid. Just när vi tappat hoppet. Det är just det som är vitsen med våren; att den lär oss att det lönar sig att längta

Just idag är backarna är fulla av vitsippor, blåsippor och humlesurr. Just idag kluckar vattnet. Just idag har björkarna slagit ut. Och min granne har tagit fram sin motorcykel. Just idag är faktiskt vintern slut. Just idag är det vår!

/del av tal, Kvicksunds IP, Valborgsmässoafton 2010

Det som göms i snö kommer upp i tö

När jag gick på lågstadiet hängde det en affisch på väggen i matsalen: Det som göms i snö kommer upp i tö. I huvudet sjöng Robban Broberg låten "pling-pling" och jag älskade affischen och studerade varje liten detalj i bilderna som omgav texten, jag vill minnas att den påminde om Sven Nordqvist´Pettson bilder, med bilder i bilden. (Kanske satt han en gång på en helt annan skola och blickade upp mot samma affisch - en färgglad propagandaaffisch från Håll Sverige rent.) Jag tänker på hur kulturen formar människan. Och att det inte alltid är det som vi definierar som kultur är det som stannar och blir kvar. Mitt huvud är fullt av poesi. Man ska aldrig, aldrig, aldrig kasta papper - man ska alltid, alltid, alltid plocka upp. Kolli kock!