Jag har en egen HK-pedagog. Hon heter Maria och lär bortskämda barn hur man håller en vass kniv och tar hand om skrumpna potatisar. HK som i hem och konsument. Eller med ett gammalt fint ord; hushållslärarinna. Hon har fått mig att förstå varför det där med koldioxiden hänger ihop med vad man äter. Att priset för köttet inte är det som man betalar i butiken, utan utdikade floddeltan på helt andra ställen på jorden. Eller grödor som odlas bara för att föda köttdjuren, när människor svälter. Ja, du hajar, allt sådant där som är alldeles för jobbigt att tänka på när man sitter där med sin biff. Eller ännu värre, för jobbigt att prata om, när man sitter någonstans och blir bjuden på biff. Inget att dra upp i tid och otid om man vill bli bjuden fler gånger, typ. Maria pratar om det varje dag med sina elever. Hon är en av vardagens anonyma hjältar som mycket långsamt och uthålligt förändrar världen till det bättre. Hon kan den vackra konsten att hushålla. Och det är väl vad allt handlar om? Själv har jag hushållat i flera dagar och varit helt självförsörjande, bortsett från gurkorna från grannens växthus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar