En man klev av tåget i Katrineholm. Han reste med lätt packning och hade lånat en blå jacka av sin son. Han var handelsresande i sånger, mycket långt från sin hamn. Strandsatt. Han skrev saker på vita papper och förvarade sina gitarrer under sängen. Hela han var full av musik, varje minne, varje rad, varje kvinna var en strof, en slinga, en vacker melodi. Du var där och jag visste ingenting. Vi svalkades av samma vind. Nu är det morgon. Någon annans hjärta ropar över Sverige. Jag seglar iväg. My own true love. Fortsätt. Känn ingen sorg för mig i Göteborg.
Jättefint!
SvaraRaderaKram Kim