IRL; Helena långöra tar kaffepaus

"Jo, det är en sjuk arbetsplats. Men hon kan gå dit och gå hem utan att helt sjunka i skiten. Hon är inte som du och jag. Hon är typ trygg på insidan inte bara yta. Men jag måste fan gå dit och sitta där i telefonen och vara så jävla trevlig. Jag har tolvtusen i fasta kostnader."
"Stackare."
"Ja, du vet, men jag har kommit till insikt nu, men jag har fan trehundratusen i skulder. Konsumtionsskuld alltså. Kläder, resor och sånt skit. Ja, kanske inte fullt tre hundra. Men nästan. Det är därför jag måste betala som fan nu, så att jag kan plugga sedan."
"Ekonomi?"
"Jo, men det är klart det blir Handels. Det är ju så jävla viktigt att ha ordning på sina meriter. Men vet du vad jag tänkte? Ja, det låter kanske inte klokt, men jag tänkte läsa ett grundår. Ett grundår i konst alltså. Jag har alltså gått och tänkt på det jämt, att jag borde göra något sånt. Så jag tänkte va fan. Jag tar ett mellanår. Om jag nu får till det för alla skulder förstås."
"Min pappa har gått Konstfack."
"Är det sant? Och han försörjer sig?"
"Han är AD."
"Ja, tänk det kunde man kanske bli. Tänk att det finns folk som försörjer sig på sånt. Det skulle mamma aldrig tro, hon tjatar jämt om utbildning. Men nu när jag ändå håller på att ta tag i saker, tänkte jag. För min egen skull. Man måste fan ta hand om sig i vår ålder. Annars klistrar inälvorna fast på insidan och då kan man inte får barn sen."
"Går du i den där gruppen?"
" Ja och jag får äta typ allting."
"Äter du allt?"
"Jo, jag lovar - jag har till och med ätit pizza två gånger."
"Åååå..."
"Och i söndags åt jag lite av efterrätten."
"Å, är det sant?"
"Ja, jag vet, typ allt! Förut kunde jag inte äta sylt för det var socker i det, och inte müsli för att det var för mycket kolhydrater, inte yoghurt, för då svullnade magen."
"Jo, jag vet... Och du har inte gått upp?"
"Fyra hekto på två månader. Det är ju ingenting. Och ändå tränar jag inte."
"Får du inte träna typ?"
"Jo, men jag har varit förkyld. Förut tränade jag typ jämt. För att jag åt så mycket godis. Var typ addicted. Och så var jag tvungen att springa typ en mil för att bli av med kalorierna. Nu vill jag inte ens ha godis. Min mage är typ mätt på mat"
"Är det sant? Du tänker inte ens på det?"
"Ingenting. Jag har typ blivit en annan människa."